Långa handläggningstider
Långa handläggningstider hos försäkringsbolagen är ett gammalt välkänt problem.
WhiplashInfo får förtvivlade mejl från skadade som berättar
att försäkringsbolagen inte svarar på brev från deras advokater. En del har väntat
på svar i halvår och år. Finansinspektionen vet om dessa problem, men väljer att
inte göra något i de enskilda fallen! Frågan är vem som inte endast har det formella
ansvaret utan även viljan att vidta åtgärder.
För att åskådliggöra att problemen med långa handläggningstider
är en gammal följetång, återger jag ett utdrag ur en uppsats som förre ordföranden
i Trafikskadenämnden Edmund Gabrielsson skrev i en Festskrift till Ulf K. Nordenson
i maj 1999[1].
En fråga som Lars Heuman berörde[2]
och som på senare tid fått en viss uppmärksamhet gäller trafikförsäkringsbolagens
handläggning av skaderegleringsärenden. Han konstaterade att Trafikskadenämnden,
med stöd av en reglementsbestämmelse om rätt för nämnden att avge förslag till rättelse
i bolagens handläggning, hade sökt komma till rätta med problemet med dröjsmål i
skaderegleringsärenden. I enskilda fall framfördes muntliga anmärkningar till bolagen
och dessutom avkrävdes förklaringar av bolagen i de fall där ett ärende inte hade
kommit in till nämnden inom två år från invaliditetsdagen. Så småningom tog nämndens
ledning upp problemet med handläggningstiderna
med Försäkringsinspektionen. Under senare delen av 1980-talet gjordes av inspektionen
försök att närmare få klarlagt orsakerna till de alltför utdragna hanteringstiderna
och att förmå bolagen att öka resurserna på skaderegleringsavdelningarna. Då effekterna
härav inte blev tillräckligt tydliga beslöt Försäkringsinspektionen våren 1991 att
göra en grundligare undersökning av ett antal nämndärenden med särskilt långa hanteringstider
hos bolagen för att söka blottlägga vad bristerna mera exakt bestod av. Sammanslagningen
den 1 juli 1991 av Bankinspektionen och Försäkringsinspektionen till Finansinspektionen
gjorde att den nya myndigheten övertog frågan. Trafikskadenämnden fortsatte att
genom sin statistik, som utvidgades till att också söka belysa orsakerna till tidsutdräkten,
hålla bolagen och tillsynsmyndigheten informerade om skaderegleringstiderna på området.
Inom nämnden efterlyste särskilt lekmannaledamöter åtgärder och framstötar gjordes
också om att nämnden själv borde agera i frågan. För egen del hade och har jag dock
fortfarande uppfattningen att det är tillsynsmyndigheten som har att svara för eventuella
åtgärder av tillsynskaraktär. Däremot har nämnden självfallet, på sätt som också
skett, att samla och sammanställa olika uppgifter rörande sin verksamhet och då
också bolagens hanteringstider för ärendena. Uppgifterna har tagits in också i den
årliga verksamhetsberättelse som nämnden sedan ett antal år tillbaka har sammanställt.
År 1996 började inspektionen att agera vilket bla. ledde till att branschen lät
genomföra en grundlig genomgång av ett stort antal ärenden som varit föremål för
behandling i Trafikskadenämnden. På grundval av denna utredning och efter ett regeringsuppdrag
gick inspektionen vidare med egna undersökningar. Inspektionens rapport till regeringen
presenterades i
december 1998. Inspektionen förordar bl.a.
att bolagen offentliggör handläggningstiderna. Det föreslås också att frågan om
en uppmjukning av den obligatoriska prövningen hos Trafikskadenämnden utreds. När
detta skrivs har rapporten ännu inte skickats ut på remiss.
En allmän reflexion till frågan
om handläggningstiderna är att det är viktigt att dessa genom en aktiv skadereglering
görs så korta som möjligt men att ambitionen att kunna redovisa korta handläggningstider
inför nämndprövningen samtidigt inte får innebära att ärenden lämnas in till nämnden
innan en tillfredsställande utredning genomförts. Brister i utredningen kan då medföra
att den totala skaderegleringstiden i själva verket förlängs. Det måste hållas i
minnet att det inte är långa handläggningstider i sig som kan kritiseras; i vissa
fall, t.ex. när det gäller unga personer som skadats, är det t.o.m. önskvärt att
man under lång tid avvaktar med slutregleringen. Vad som kan kritiseras är om handläggningen
inte drivs tillräckligt aktivt. En onödigt utdragen hanteringstid beror dock inte
alltid på försäkringsbolaget. Undersökningar visar att orsaken inte sällan är passiva
ombud eller väntan på medicinsk utredning eller andra omständigheter.
Detta utdrag visar att problemet funnits länge, men att varken
tillsynsmyndigheter, Trafikskadenämnd eller statsmakten då – 1999 – inte hade gjort
något konkret åt problemet. När detta skrivs - 2005 i januari - har fortfarande
inget konkret skett annat än nya utredningar. De som har och har haft makt och kunskap
att göra något åt de långa handläggningstiderna har antingen inte velat göra något
eller skjutit problemet på någon annan instans (ingen vill sitta med Svarte Petter),
eller varit tysta.
Vänskapskorruption?
Mina personliga reflektioner kring denna flathet och handfallenhet
eller vad man nu vill kalla underlåtenheten att vidta någon åtgärd kan beror på
korruption -
vänskapskorruption. Alla känner alla bland
dem som har någon makt att göra något, och då menar jag inte endast bland myndigheter
och statsmakt utan även inom försäkringsbolagen. Sverige är så litet att de som
sätts att utöva makt och tillsyn över försäkringsbranschen är personliga vänner
till dem de är satta att övervaka och granska. Försäkringsbranschen rekryterar inte
sällan nyckelpersoner från statsförvaltning och regeringskansli. Toppjuristerna
inom statsförvaltningen och försäkringsbolagen är inte sällan bröder och systrar
inom samma föreningar och det skulle inte förvåna mig om de umgås privat.
En nestor inom detta är Erland Strömbäck, som varit anställd
inom den högsta statsförvaltning har också varit vice VD inom Folksam, medverkat
till Trafikskadelagen, Skadeståndsrätten mm.
Förre chefen för Finansinspektionens försäkringsavdelning,
Gunnar Andersson är numera VD för Nordea Liv. Förre chefen för Konsumenternas Försäkringsbyrå,
Jan Otterheim blev VD för Länsförsäkringar Blekinge osv.
Anställda i försäkringsbranschen skriver böcker tillsammans
med företrädare för Konsumentverket[3]
etc.
[1] ISBN 91-7223-055-X
[2] Lars Heumans
avhandling Reklamationsnämnder och försäkringsnämnder, 1980
[3] Jan Otterheim
(Konsumenternas Försäkringsbyrå, VD Länsförsäkringar Bleking) tillsammans med Bo
Hesselgren (fd tf avdelningschef KO, chef för Konsumenternas elrådgivningsbyrå)
har skrivit Konsumenträtt och försäkring – en översikt. Detta är endast ett exempel.
Se även
Finansinspektionen
