Hosted by
Skyddas av
Copyright © 2001-2011 Tomas Alsbro, Whiplash Info. All rights reserved.
|
SkadePortalen / WhiplashInfo
|
|
|
Sammandrag av dr Jan Lidbeck, SmĂ€rtrehab, Helsingborgs lasarett (2003-05-26) ur Rehabilitering - frĂ„n tyst kunskap till profession, FoU-rapport nr 39 Forskning och Utveckling, FörsĂ€kringskassan i Stockholms lĂ€n 2002 InnehĂ„ll "Skiftande synsĂ€tt inom sjukförsĂ€kringen" "Hur kan systemteorin anvĂ€ndas i rehabiliteringsarbete?" "Psykosomatsk och stressforskning idag" "Hur kan rehabiliteringsforskningen anvĂ€ndas i det praktiska arbetet?" "Slutdiskussion - förslag till Ă€ndringar" Rehabilitering - frĂ„n tyst kunskap till profession Susanne Ekblad ISBN 91-89198-15-8 "Skiftande synsĂ€tt inom sjukförsĂ€kringen"Synen pĂ„ individen i sjukförsĂ€kring och rehabilitering vĂ€xlar mellan att betona individens rĂ€ttigheter och behov och att betona samhĂ€llets behov av att minska kostnaderna. NĂ€r individens rĂ€ttigheter och behov stĂ„r i förgrunden ses individen som kapabel och ansvarsfull och man pĂ„pekar det positiva i att ge individen ett ökat inflytande över sin rehabilitering. KĂ€nnetecknande Ă€r ocksĂ„ ett betonade av helhetssyn inom rehabilitering. NĂ€r behovet att begrĂ€nsa kostnaderna stĂ„r i förgrunden bli bilden av individen en annan: Han fĂ„r nu drag som bidragsbenĂ€gen med svag arbetsetik, ansvarslös och oföretagsam... Att skĂ€rpa reglerna ses som ett sĂ€tt att öka motivationen till en starkare arbetsetik och samtidigt minska kostnaderna. Vidare betonas en mer strikt medicinsk instĂ€llning till rehabilitering och nedsĂ€ttning av arbetsförmĂ„ga (s. 55). [Min kommentar: Liknande resultat frĂ„n socialmedicinsk forskning har framförts av WesterhĂ€ll i artikeln "RĂ€ttsliga aspekter pĂ„ arbetsförmĂ„ga p.g.a. sjukdom" (Socialmedicinsk tidskrift nr 8-9, s. 356-65, 1997). WesterhĂ€ll skriver: "Om man studerar tillĂ€mpningen av sjukförsĂ€kringen under de tre senaste decennierna, kan man notera, att man lĂ„tit begreppen (sjukdom och arbetsoförmĂ„ga) fĂ„tt skiftande innehĂ„ll allt efter konjunktursvĂ€ngningarna... Detta har medfört en bristande rĂ€ttssĂ€ker för den enskilde." ] BetrĂ€ffande sjukdomsbegreppet hĂ€vdar man (inom rehabiliteringsforskningen; min kommentar) att det Ă€r nödvĂ€ndigt med en verklighetsanpassning. Man anser att sjukdomsbegreppet mĂ„ste vara flexibelt och svara mot tidens krav. Det gĂ€ller framför allt symtomdiagnoser och psykosociala faktorers betydelse... Man anger som ett av de starkaste argumenten för att utvidga sjukdomsbegreppet att rehabiliteringsarbetet förbĂ€ttras om hĂ€nsyn tas till alla faktorer som sĂ€tter ned arbetsförmĂ„gan (se t.ex. SOU 1988:4 1). "Hur kan systemteorin anvĂ€ndas i rehabiliteringsarbete?"MĂ€nniskans strĂ€van att uppnĂ„ mening och sammanhang kan ses som ett system dĂ€r syftet Ă€r att uppnĂ„ balans i livet. Kronisk sjukdom kan ses som oordning och obalans som krĂ€ver livsomstĂ€llning. I livsomstĂ€llningen ingĂ„r att pĂ„ nytt uppnĂ„ arbetsförmĂ„ga, men en annan arbetsförmĂ„ga Ă€n den man hade tidigare. Det Ă€r inte konstigt att (livsomstĂ€llningen) kan ta en viss tid... för att uppnĂ„ ny anpassning och stabilitet i sin livssituation. Ann-Christine Gullacksens doktorsavhandling: "NĂ€r smĂ€rtan blir en del av livet - livsomstĂ€llning vid kronisk sjukdom och funktionshinder", handlar om just detta. Hur en person klarar att leva med kroniskt funktionshinder Ă€r beroende av en mĂ€ngd yttre och inre faktorer. Det handlar bĂ„de om att klara det dagliga livet och att klara av att arbeta och försörja sig. Om den sjukskrivne hade en belastande situation redan innan, det kan vara t ex dĂ„lig ekonomi, skilsmĂ€ssa, problem med barn eller vantrivsel med arbetet, sĂ„ pĂ„verkar detta pĂ„ ett negativt sĂ€tt förmĂ„gan att klara av att leva med funktionsnedsĂ€ttningen. Detta har ibland förvĂ€xlats med frĂ„gan om det Ă€r sjukdom eller inte som sĂ€tter ner arbetsförmĂ„gan. I lagtexten har man skrivit in att FörsĂ€kringskassan skall bortse frĂ„n sociala faktorer vid bedömning av om det föreligger sjukdom.... Men nĂ€r det gĂ€ller frĂ„gan om att pĂ„ ett lĂ„ngsiktigt sĂ€tt klara att anpassa sig till detta (funktionsnedsĂ€ttningen) och Ă€nda kunna försörja sig sjĂ€lv, sĂ„ Ă€r det en mĂ€ngdfaktorer som mĂ„ste vĂ€gas in, annars kan inte en realistisk rehabilitering planeras. En mycket tydlig tendens inom rehabiliteringsforskning Ă€r att gĂ„ frĂ„n att se situationen som strikt medicinskt, till att se individens hela situation i sitt sammanhang. HĂ€r rĂ„der stor enighet Ă€ven internationellt. Det Ă€r helhetssyn som rĂ„der inom rehabilitering. HĂ€r kan man snarare se en tillbakagĂ„ng till ett gammaldags diagnosinriktat synsĂ€tt inom FörsĂ€kringskassan. En viktig orsak Ă€r den s. k. renodlingen i lagen om allmĂ€n försĂ€kring som tillkom 1995, dĂ€r lagtexten föreskriver att rehabiliteringssamordnarna ska bortse frĂ„n faktorer som inte Ă€r medicinska. "Psykosomatsk och stressforskning idag"Personlighetsfaktorer som förklaring till psykosomatisk sjukdom har tonats ner. De sjukdomar som tidigare ansetts vara psykosomatiska har i större utstrĂ€ckning börjat förklaras biologiskt.... En tydlig tendens inom bĂ„de psykosomatik och stressforskning Ă€r att se orsakerna till alla sjukdomar som multifaktoriella (s. 85). Samtidigt finns inom FörsĂ€kringskassan förestĂ€llningar kring somatisering som pĂ„minner om dem man hade inom den tidiga psykosomatiken. Man skiljer mellan riktiga fysiska sjukdom och sĂ„dana som inte pĂ„ samma sĂ€tt Ă€r riktiga sjukdomar och som man tĂ€nker sig ha psykiskt ursprung. Ett exempel Ă€r ont i ryggen utan nĂ„gra röntgenfynd.... HĂ€r finns en utbredd förestĂ€llning att individen somatiserar för att uppnĂ„ andra syften, vanligtvis att slippa arbeta. Aktuell forskning stöder inte detta sĂ€tt att se pĂ„ somatisering. Det Ă€r snarare sĂ„ att kroppen reagerar pĂ„ olika pĂ„frestningar, vilka bl a kan vara psykiska. Kroppens reaktion Ă€r dock alltid fysiologisk i nĂ„gon form. Den "gamla" somatiseringsteorin Ă€r ocksĂ„ problematisk eftersom den tenderar att krĂ€nka mĂ€nniskor, skuldbelĂ€gga (man har sjĂ€lv skuld till sina sjukdomar) och tenderar att lĂ„sa kommunikationen mellan den sjukskrivna och rehabiliteringshandlĂ€ggaren (s. 95). Psyke och kropp pĂ„verkar varandra pĂ„ ett komplicerat sĂ€tt och det finns inget stöd för att sjukdom eller symtom skulle kunna framkallas för att mĂ€nniskor skall slippa arbeta. Myten om somatisering leder till att mĂ€nniskor kĂ€nner sig krĂ€nkta och missförstĂ„dda. "Hur kan rehabiliteringsforskningen anvĂ€ndas i det praktiska arbetet?"Det har inte gĂ„tt att visa att tidig rehabilitering Ă€r bĂ€ttre Ă€n senarelagd. Teoriutvecklingen har varit svag och har istĂ€llet ersatts av statliga direktiv och utredningar ... som lett till allmĂ€nna uppfattningar som fĂ„tt karaktĂ€ren av sanningar... Det finns en uppsĂ€ttning "sanningar" som inte har nĂ„got stöd i dagens forskning, men som lever kvar som axiom. Att tidig rehabilitering Ă€r bĂ€st Ă€r ett sĂ„dant axiom. (1) Att den försĂ€krade gĂ„tt in i en sjukroll som passiviserar Ă€r en annan av de ofta upprepade "sanningar" som förekommer. Detta begrepp har ansetts ha ett stort förklaringsvĂ€rde och anvĂ€nds i alla möjliga sammanhang. Sjukrollen Ă€r nĂ„got som mĂ€nniskor gĂ„r in i kort efter det att sjukskrivningen har börjat. Den tycks ha en stor attraktionskraft eftersom det anses att det nĂ€rmast Ă€r omöjligt att ta sig ur den nĂ€r man vĂ€l hamnat i dess vĂ„ld. Sjukrollen anvĂ€nds som en förklaring till att sjukskrivningar blir lĂ„nga och som ett skĂ€l att mĂ€nniskor anses sakna motivation att gĂ„ tillbaka till arbetet. Sjukrollen anses ge sjukdomsvinster och gör att mĂ€nniskor snabbt vĂ€njer sig vid att slippa arbeta och fĂ„r en identitet som sjuka och hjĂ€lpbehövande. Sjukrollsteorin hĂ€rstammar frĂ„n 1950-talet, den har kritiserats hĂ„rt och Ă€r inte lĂ€ngre sĂ€rskilt aktuell. (2) Ett annat "axiom" Ă€r att sjukskrivna har dĂ„lig motivation, vilket ses som en stabil personlighetsegenskap och som Ă€r ett problem för rehabiliteringssamordnarna (s.45). Att vara motiverad Ă€r bra, att vara omotiverad Ă€r inte bra. I vĂ€rsta fall kan "att vara motiverad" likstĂ€llas med en person som helt enkelt vill det som handlĂ€ggare tycker att han ska vilja. Motivation blir dĂ„ ett mycket subjektivt begrepp som kan anvĂ€ndas pĂ„ ett för den sjukskrivna destruktivt sĂ€tt. Det som handlĂ€ggaren uppfattar som bristande motivation hos den sjukskrivna kan anvĂ€ndas som skĂ€l till indragning av sjukpenning... Detta sĂ€tt att se pĂ„ motivation överensstĂ€mmer inte med dagens forskning... som ser motivation som ett svĂ„rfĂ„ngat begrepp som, om det skall anvĂ€ndas, ses mer som beroende av situationen och inte som en stabil egenskap. Med ett sĂ„dant synsĂ€tt Ă€r motivation pĂ„verkbar. Rehabilitering kan ses som en process mot ett nytt balanserat system - en period av kaos innan en ny balanspunkt uppnĂ„s (livsomstĂ€llning; min kommentar). Homeostatiska system har inneboende motstĂ„nd mot förĂ€ndring. Det behöver inte kallas bristande motivation hos individen utan ett behov av att bibehĂ„lla jĂ€mvikt. HĂ€r Ă€r det ocksĂ„ viktigt att se smĂ„ förĂ€ndringar som pĂ„ lĂ€ngre sikt kan ge positiva resultat. (3) Ekblad beskriver Ă€ven vad som bidragit till olika mytbildningar (min kommentar): Hon skriver: Ett vĂ€lkĂ€nt exempel Ă€r lĂ€karen Sven Olof Kraffts diagram över rehabiliteringspotentialen som han framför allt anvĂ€nt i informationssammanhang. Enligt digrammet sjunker potentialen snabbt med tiden. UtifrĂ„n denna kurva, som aldrig belagts empiriskt har ett flertal författare argumenterat att tidiga rehabiliteringsĂ„tgĂ€rder Ă€r att föredra. Detta har skett trots att Sven Olof Krafft... aldrig pĂ„stĂ„tt att kurvan byggde pĂ„ empirirska undersökningar. "Sammanfattande diskussion"Lagstiftningen saknar en helhetssyn. Den utgĂ„r frĂ„n att mĂ€nniskors sjukdomar Ă€r isolerade företeelser, som inte pĂ„verkas av eller pĂ„verkar nĂ„got annat i mĂ€nniskors liv. Medicinsk och arbetsinriktad rehabilitering skiljs Ă„t... (Men) mĂ€nniskan (mĂ„ste) i rehabilitering ses som en individ som har en kropp och ett psyke som utgör en helhet, en individ som tĂ€nker, kĂ€nner och handlar och som lever i ett bestĂ€mt socialt och kulturellt sammanhang och i en bestĂ€md fas i sitt livslopp. UtifrĂ„n dessa resonemang kan det vara motiverat att understryka, att sjukförsĂ€kringslagstiftningen idag med sin s k renodling av de medicinska faktorerna, inte överensstĂ€mmer med vare sig vetenskap eller beprövad erfarenhet. Rehabilitering innebĂ€r för mĂ„nga mĂ€nniskor en omstĂ€llningsprocess som ofta har livsavgörande betydelse. Ibland mĂ„ste den omstĂ€llningsprocessen fĂ„ ta tid. Denna slutsats gĂ„r stick i stĂ€v mot den gĂ€ngse uppfattningen att rehabilitering ska sĂ€ttas igĂ„ng sĂ„ snart det bara Ă€r möjligt. Att tidig och snabb rehabilitering alltid Ă€r bĂ€st Ă€r en myt, som borde avlivas en gĂ„ng för alla (s. 107). Myten om att tidig rehabilitering allt Ă€r bĂ€st, som genom statliga direktiv och stĂ€ndiga upprepningar fĂ„tt karaktĂ€ren av sanning, leder till att mĂ€nniskor jagas in i en onödig pensionering, och att rehabiliteringssamordnare bildligt talat jagas med blĂ„slampa för att inte ha lĂ„nga sjukfall. Det man Ă€r rĂ€dd för Ă€r den hotande sjukrollen, som sĂ€gs passivisera mĂ€nniskor redan efter tre mĂ„nader. Detta Ă€r ocksĂ„ en myt, som tidigare visats. Det handlar minst lika ofta om olika lĂ€kningsprocesser som inte kan forceras. NĂ€r en sjukdom brutit ut sĂ„ har den ocksĂ„ sitt eget förlopp, som man inte alltid kan pĂ„verka genom att Ă€ndra arbetsuppgifterna eller börja arbetstrĂ€na inom nĂ„gra veckor. Att avliva myten om tidig rehabilitering skulle förbĂ€ttra möjligheterna för rehabiliteringssamordnarna att verkligen ta vara pĂ„ mĂ€nniskors restarbetsförmĂ„ga. Rehabilitering borde fĂ„ ta den tid som behövs, tid för bĂ„de lĂ€kning och livsomstĂ€llning. "Slutdiskussion - förslag till Ă€ndringar"I en tid dĂ„ det nĂ€stan rĂ„der panikstĂ€mning inför ökande sjukskrivningstal stĂ„r det klart att individperspektivet och helhetssynen pĂ„ mĂ€nniskan blivit Ă€n viktigare att betona... Politiska övergripande lösningar med ett perspektiv uppifrĂ„n riskerar att missa individperspektivet som Ă€r avgörande för en god kvalitet i rehabiliteringsarbetet (s. 214). Det fĂ„r inte fortsĂ€tta som idag nĂ€r gamla förlegade teorifragment och upprepade statliga direktivfĂ„r karaktĂ€ren av sanningar och mytbildning fĂ„r ersĂ€tta verklig kunskap. Man kanâŠ.. jĂ€mföra med sjukvĂ„rden och försöka förestĂ€lla sig hur det skulle se ut om sjukvĂ„rden hade ett lika svalt intresse för ny kunskap som socialförsĂ€kringen har. Rehabilitering (mĂ„ste tillĂ„tas ta lĂ€ngre tid). Fokuseringen flyttas frĂ„n att försöka hitta tidigare rehabiliteringsfall till att Ă€gna tid Ă„t identifierade rehabiliteringsĂ€renden sĂ„ att en rehabilitering kan genomföras pĂ„ ett professionellt sĂ€ttâŠâŠAlltför stora förhoppningar har knutits till tidig rehabilitering och allt för lite kraft har satsats pĂ„ omsorgsfull rehabilitering med ett lĂ„ngsiktigt hĂ„llbart perspektiv. Lagstiftningen behöver Ă€ndras i en riktning dĂ€r den mer stĂ„r i samklang med vetenskap och beprövad erfarenhet. Tanken att de medicinska faktorerna kan renodlas i rehabilitering Ă€r otidsenlig. En helhetssyn pĂ„ mĂ€nniskan i rehabiliteringssammanhang bör Ă€ven tydliggöras i lag. Lagen och tillĂ€mpningsföreskrifterna bör vara utformade sĂ„ att den ger ett större utrymme för individens egna deltagande och ett större utrymme för professionella bedömningar. |
|
Hosted by
Copyright © 2001-2011 Tomas Alsbro, Whiplash Info. All rights reserved. |