Bakgrund
Ambulanssjukvården har under senare år befunnit sig i en stark utveckling både
i Sverige och internationellt. Allt fler avancerade medicinska bedömnings-,
undersöknings- och behandlingsmetoder har införts i det dagliga arbetet. Detta
förhållande ställer krav, såväl på medicinsk kompetens, som på ett aktivt
kvalitets- och utvecklingsarbete inom ambulansverksamheten.
Ambulanssjukvården står ofta inför situationer som ställer höga krav på
dess företrädare. Den måste bygga på förutsättningen att patientens
medicinska behov säkerställs och att allmänhetens förväntningar och krav
blir tillgodosedda. Kompetens och tillgänglighet är väsentliga begrepp för
en väl fungerande ambulanssjukvård.
Under senare år har en ökad integrering av ambulanssjukvård skett i den övriga
akutsjukvården både verksamhetsmässigt och organisatoriskt. Nivån på det
medicinska omhändertagandet har höjts och möjligheten att snabbt få hjälp
vid akuta olycks- och sjukdomsfall har förbättrats.
Med denna bakgrund skickar Socialstyrelsen varje år en enkät till
landstingen/motsv. för att kartlägga och följa hur svensk ambulanssjukvård
har utvecklats under det gångna året. Även landstingens/motsv. övergripande
utvecklingsplaner för ambulanssjukvården redovisas. Detta arbete presenteras
nu i form av ett meddelandeblad om svensk ambulanssjukvård 1999.
Underlaget till kartläggningen har utarbetats av byrådirektör Louise
Stensnäs, Socialstyrelsen.
Sammanställningar av enkätsvar och kommentarer
Ambulanssjukvårdens förutsättningar
Den geografiska variationen i Sverige ger olika förutsättningarna för
ambulanssjukvårdens organisation i skilda delar av landet. Detta gäller inte
bara avstånd utan också att människor bor där de inte nås av vägburna
transporter. Variationer i klimatet ställer olika krav på såväl
organisationsformer som på fordon. Även befolkningens fördelning över
landets yta är av stor betydelse för ambulanssjukvårdens utformning.
Vårdinrättningar
Sjukhus eller vårdcentraler med möjlighet att hjälpa till i akuta situationer
finns oftast i städer och större tätorter. Vårdcentralerna har dock begränsat
öppethållande under jourtid. Avstånden mellan människors boenden och
arbetsplatser och sjukvårdsmottagningar som kan vara ambulanssjukvården behjälplig
i akuta situationer varierar över landet.
Som exempel kan nämnas Jämtlands läns landsting som är ett stort
geografiskt område och har ett akutsjukhus och fyra vårdcentraler med dygnet
runt öppet, medan Stockholms läns landsting har sju akutmottagningar och ingen
dygnet runt öppen vårdcentral.
| Under 1999 har
inga större förändringar skett vad gäller antal akutmottagningar i
landet. Uppgifterna om antal vårdcentraler med möjlighet att hjälpa
till med omhändertagande av akut sjuka är så olika angivna från många
landsting jämförda med de som lämnades för 1998 att några
slutsatser inte kan dras. |
Ange inom landstingsområdet befintliga sjukvårdsresurser med möjlighet att
omhänderta svårt sjuka eller skadade.
(Se tabell 1)
Personalens stationering
Ambulanspersonalens stationering på eller i närheten av sjukhus eller vårdcentral
kan underlätta samarbetet och kan bidra till utveckling av t.ex. gemensamma vårdprogram
och behandlingsmetoder.
| Det finns en
tendens till ökning av stationering av ambulanspersonalen på sjukhus
och vårdcentraler och en svag minskning av placering på räddningstjänsten
eller annan plats. |
Var är ambulanssjukvårdens personal stationerad?
(Se tabell 2)
Akutsjukvårdens medverkan
Ibland kräver ambulanssjukvården kvalificerade medicinska insatser exempelvis
i form av anestesiresurser eller extra stöd från primärvårdens personal.
Detta sker på de flesta håll i landet och på vissa platser kan högre
medicinsk kompetens föras ut till insjuknande- eller olycksplatsen med
helikopter eller akutbil.
| Akutsjukvårdens
delaktighet vid behov i ambulanssjukvården är i stort sätt den samma
sedan förra året medan primärvården visar en liten tendens att
minska sitt deltagande. |
Deltar personal från akutsjukvården respektive primärvården i
ambulanssjukvården vid prio 1 larm?
(Se tabell 3)
Räddningstjänstens medverkan
En del landsting kommer överens med en eller flera kommuner om räddningstjänstens
medverkan med första hjälpen insatser vid akuta sjukdomslarm (prio1 larm), om
väntetiden på ambulans blir för lång. I Socialstyrelsens Meddelandeblad Nr 2/98
rekommenderas landstingen att i samband med detta teckna avtal med respektive
kommun och att en årlig uppföljning sker för att utvärdera de insatser som räddningstjänsten
har bidragit med.
| Det är nu 18
landsting som inom sitt område har medverkan av räddningstjänsten vid
akuta sjukdomsfall, med s.k. IVPA-larm (i väntan på ambulans), i en
eller flera kommuner Detta är en ökning med 3 landsting sedan 1998. Av
dessa är det 5 landsting som inte har tecknat avtal och 6 som inte gör
någon årlig uppföljning av de utförda insatserna. |
Deltar kommunal räddningstjänst med insatser vid prio 1 larm?
(Se tabell 3)
Ambulanssjukvårdens organisation
Organisationen av ambulanssjukvården i Sverige avspeglar förutsättningarna sådana
de tar sig uttryck i de geografiska och befolkningsmässiga förhållandena.
Organisationsformen varierar därför mellan olika sjukvårdshuvudmän.
Driftformer
Driftformerna dvs. det omedelbara ansvaret för driften varierar mellan olika
landsting och även mellan olika sjukvårdsområden inom samma landsting.
| Driftformerna
uppvisar mycket marginella förändringar vid jämförelse med föregående
år. Ett landsting har börjat med akutbilar och ett har upphört. |
Hur bedrivs ambulanssjukvården?
Används akutbilar? Hur är dessa bemannade?
(Se tabell 4)
| De flesta
landsting har en separat sjuktransportorganisation som drivs dels i egen
regi och dels av entreprenör. Bilden är i stort sett den samma som förra
året. |
Finns särskild organisation för sjuktransport utan förutsett vårdbehov?
Hur bedrivs denna verksamhet?
(Se tabell 5)
Ambulanssjukvårdens verksamhet
Ambulanssjukvården får en allt mer självklar roll inom hälso- och sjukvården
och en medicinsk integrering i akutsjukvården har skett i de flesta landsting.
Ytterligare några landsting har planer på en integrering medan ett litet antal
svarar att man inte har för avsikt att genomföra någon sådan inom de närmaste
åren. Detta är av stor betydelse då ambulanspersonalen på ett naturligt sätt
kan få möjlighet att upprätthålla och utveckla sina medicinska kunskaper
genom hospitering och rotationstjänstgöring i akutsjukvård.
| Det har skett en
måttlig ökning av förekomsten av hospitering och rotationstjänstgöring
för ambulanspersonal under det gångna året. |
Rotationstjänstgör ambulanspersonalen i akutsjukvården?
Hospiterar ambulanspersonalen i akutsjukvården?
(Se tabell 6)
Mål för uppföljning av verksamheten
I bestämmelserna om kvalitetssäkring och kvalitetsutveckling i hälso- och
sjukvårdslagen förtydligas vårdgivarens, verksamhetschefens och all hälso-
och sjukvårdspersonals ansvar för att kvaliteten i verksamheten systematiskt
och fortlöpande utvecklas och säkras.
Ambulanssjukvården måste kunna förmedla en kvalificerad hälso- och sjukvård
och måste också kunna nå den vårdbehövande så fort som möjligt. Tillgängligheten
bestäms av hur många ambulanser som finns att tillgå och var dessa är
placerade i förhållande till den som söker hjälp. Dessa faktorer avgör hur
snabbt patienten kan nås. Av detta framgår att man måste definiera en målsättning
för ambulanssjukvården som täcker in dessa båda faktorer.
| Alla landsting så
när som tre har övergripande mål för verksamheten. Dessa har arbete
på gång. Det är nu bara två landsting som inte har fastställda mål
för tiden från larm till hämtplats mot sju förra året. |
Finns övergripande mål fastställda för verksamheten?
Finns mål fastställt för tid från larm till hämtplats?
Används Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om kvalitetssystem
i verksamheten?
(Se tabell 7)
Ambulanssjukvårdens personal
Hälso- och sjukvårdslagen anger att det skall finnas den personal som behövs
för att ge god vård. Arbetets art avgör vilken kompetens som behövs. Varje
enhet skall vara bemannad med formellt kompetent personal i erforderlig
omfattning. Vårdgivaren har ansvar för att det finns personal med såväl
formell som reell kompetens som kan fullgöra de uppgifter som skall utföras.
Det är Socialstyrelsens uppgift att följa upp, utöva tillsyn och utvärdera
verksamheter inom hälso- och sjukvården för att därigenom verka för att
hela befolkningen får en sjukvård på lika villkor och med hög kvalitet.
Socialstyrelsens tillsyn skall främst syfta till att förebygga skador och
eliminera risker för patienterna.
| Sedan 1999 har
antalet sjuksköterskor med vidareutbildning ökat med 26 och antalet
utan vidareutbildning med 130. Antalet undersköterskor med påbyggnadsutbildning
är ökat med 81 och utan vidareutbildning med 32. Antalet 20 veckors
och 7 veckors utbildade ambulanssjukvårdare har minskat med 191
respektive 52. Det totala antalet personal i svensk ambulanssjukvård
har ökat med 54 under 1999. |
Fördelningen av antal personer i olika utbildningsnivåer
(Se tabell 8)
Kompetensutveckling och anställningsform
Många landsting har på frågan om ökning av antal leg. sjuksköterskor i
ambulanssjukvården sedan januari 1999 uppgivit siffror som inte stämmer vid jämförelsen
mellan antalet anställda sjuksköterskor 1999 och det antal anställda som
uppges i årets enkätsvar. Lämnade uppgifter visar en ökning av 212 leg.
sjuksköterskor medan jämförelsesiffran blir 156. Fem landsting skulle enligt
jämförelsen till och med ha minskat sitt antal anställda sjuksköterskor. Övriga
landsting har dock ökat antalet med från 1 till som mest 25 sjuksköterskor.
Ökning av antal Leg. sjuksköterskor sedan januari 1999
(Se tabell 9)
| Det är i år tre
(mot förra året 10) landsting som svarar att man har legitimerade
sjuksköterskor anställda som ambulanssjukvårdare och av dessa kommer
ett landsting att under 2000 konvertera tjänsterna till sjukskötersketjänster. |
Finns i ambulansverksamheten legitimerade sjuksköterskor som är anställda
som ambulanssjukvårdare/brandmän?
(Se tabell 9)
De procentuella förändringarna är marginella sedan förra året. Leg.
sjuksköterska har ökat med 3.5 %. Största minskningen, -5%, noteras vad gäller
de 20 veckors utbildade ambulanssjukvårdarna.
Kompetensförändring (i procent) i svensk ambulanssjukvård mellan 1986
och 1999
(Se tabell 10)
| Fyra
landsting/motsv. anställer endast vidareutbildade sjuksköterskor. Ett
landsting/motsv. anställer endast sjuksköterskor utan vidareutbildning
medan resten vill ha båda utbildningsnivåerna.
Nio landsting anställer undersköterskor med påbyggnadsutbildning
och ytterligare två svarar ja till denna utbildningsnivå men anställer
inte dessa för närvarande. Ett landsting/motsv. vill endast ha undersköterskor
utan påbyggnadsutbildning.
|
Anställningskrav vid nyanställning (vilka utbildningsnivåer accepteras?)
(Se tabell 11)
| Inget landsting
har hittills rapporterat någon uppsägning av ordinarie ambulanssjukvårdare. |
Har sedan 1998 någon ordinarie ambulanssjukvårdare sagts upp för att ersättas
med legitimerad sjuksköterska?
| Vid jämförelse
med de uppgifter som lämnades i förra enkätomgången noteras att 15
landsting har minskat sina behov av sjuksköterskor medan tre har exakt
samma läge som förra året. Sju landsting har redovisat ökade behov
av sjuksköterskor, vilka kan ha schematekniska orsaker och bero på
organisationsförändringar.
Det totala redovisade behovet av leg. sjuksköterskor inom ca. 6 år
är 872 jämfört med 962 förra året.
|
Hur många leg. sjuksköterskor behövs för att den 1 oktober 2005 ha
formell kompetens i de ambulanser där läkemedel hanteras?
(Se tabell 12)
Finns inom landstinget några förslag eller planer på lösningar för
att klara behovet av en kompetenshöjning inom 5 år?
| Som exempel på
landstingens planer för att klara behovet av leg. sjuksköterskor inom
ambulanssjukvården kan nämnas följande förslag: |
Rekrytera sjuksköterskor vid nyanställning. Utbilda befintlig undersköterskepersonal
till leg sjuksköterskor. Entreprenörer får vid ny upphandling krav via avtal
att i första hand anställa sjuksköterskor. Integrera entreprenadstationer och
nyanställa sjuksköterskor. Ev. tidigareläggning av pension. Lediga
ambulanssjukvårdaretjänster konverteras. Utbildning inom Kunskapslyftet till högskolebehörighet
ordnas. Avtal om uppdragsutbildning av ambulanssjukvårdare till sjuksköterska
med ett visst antal platser i fem år. 75–80 % av grundlönen till dem som
utbildar sig till sjuksköterskor. Ordna uppdragsutbildning.
Eget initiativ av unga ambulanssjukvårdare att gå sjuksköterskeutbildning.
Ger med särskilda medel lönestöd under utbildningstiden till leg. sjuksköterska.
Klarar det med naturlig avgång och undersköterskor som utbildar sig till
sjuksköterskor. Stimulerar till fler platser på specialistutbildning av sjuksköterskor
till ambulanssjuksköterskor. Stora pensionsavgångar löser nyrekryteringen
till stora delar. Omorganisera till "helvit" organisation, ersätta
med sjuksköterskor, övertaliga ambulanssjukvårdare placeras som brandmän
inom räddningstjänsten.
Vilken kostnad beräknar landstinget för kompetenshöjningen inom
ambulanssjukvården för år 1999 och år 2000 och på ca 6 år?
(Se tabell 13)
Görs satsningar för att kompetensutveckla ambulanssjukvårdarens egen
yrkesroll och funktion?
I så fall vilka?
| I många
landsting förekommer ambitiösa utvecklingsprogram för denna
yrkesgrupp.
Som exempel kan nämnas följande satsningar:
|
Regionalt samverkansprojekt mellan 5 landsting i samarbete med vårdgymnasiet (
Kronoberg, Jönköping, Kalmar, Halland, Blekinge) pågår. Satsning sker på en
utvecklad yrkesroll enligt den s.k. Växjö modellen – omvårdnadsplattform
och teknikkoncept.
Utbildning till undersköterskekompetens. Erbjudande om 20-veckors utbildning
i ambulanssjukvård. Arbetsledareutbildning. Diskussioner pågår om profilering
av ambulanssjukvårdarens yrkesroll.
Årlig körutbildning. Halkkörning. Årlig farmakologiutbildning. VIPS
utbildning. Utbildning i EKG- tolkning och trombolysbehandling. Utbildning i ny
teknik(Mobitex, GPS, EKG). AHLR, Barn HLR , PHTLS. Ledningsambulansutbildning.
CPAP. Katastrofutbildning. Breddutbildning i QUL. Utbildning i kemolyckor,
hypotermi, bemötande av hot och våld. Fördjupning och övning i diagnostik
och behandling. Social kompetens. Lagar och paragrafer. Övningar i samverkan
med räddningstjänsten.
Ambulanssjukvårdens långsiktiga kvalitetsutveckling
Vilka utvecklingsåtgärder kommer att vidtas inom ambulanssjukvården de närmaste
åren?
| Landstingen/motsv.
har givit följande exempel på utvecklingsåtgärder inom ambulanssjukvården
de närmaste åren: |
Datoriserad ambulansjournaluppföljning. SWEDE. Kvalitetsutvecklingsprojekt
"Kvalitet ur patientens perspektiv". Primärvårdsprojekt. EKG och
trombolys. Differentierad organisation. Rotationstjänster för sjuksköterskor.
Fjärr-EKG. Resursoptimering i samarbete med SOS-Alarm AB. Förbättrad
arbetsmiljö med större sjukvårdshytt. Utveckling av kvalitetssäkringssystem
med mätbara variabler enligt "Balanced Score Card". Integrering i
akutsjukvården. Akutbil. Akutteam. Satsning på telemedicin. Renodling av
yrkesrollerna. Bättre uppföljning och tydligare krav på verksamheten. Arbete
pågår med utveckling av informationssystem. Införande av statusrapportering
via Mobitex och GPS-positionering.
Införande av nya arbetstidsformer. Revidera befintliga
behandlingsriktlinjer. Ledningsstrukturen under utredning och förändring.
Fortsatt integrering i sjukhusets vårdkedjetänkande, strokekedjan närmast förestående.
Ökad IT användning. Individuella arbetstider. En kontinuerlig process med många
komponenter, bl.a. samspel med SOS Alarm med mottot rätt patient i rätt
fordon. Samverkan/utbildning för katastrofinsatser landsting–kommun–polis.
Bättre fordon.
Tabeller 1–13
i pdf-format (27 kB)
Hela Meddelandebladet
i pdf (bättre vid utskrift, 51 kB)
Information: Louise Stensnäs, Hälso-
och sjukvårdsavdelningen, tel 08-08-555 530 19
Skyddas av
